Halva mitt vuxna liv har jag levt med ett inre filter av önskan att göra allt perfekt. Det är näst intill omöjligt att uppnå. Som “duktig flicka” kan man dock alltid försöka, varje dag, 365 dagar/år, privat såväl som på jobbet. Det gör saken allvarlig för både individ och för uppdragsgivare och kostar liv, pengar och massor av engagemang för båda parter.
Min styrka har alltid varit att driva ideér och processer. Det märktes genom att jag aldrig gav upp. Från min twistade strävan om perfektionism såg jag det som operfekt.
Efter en utmattning och den resa som då startade med en vidareutbildning inom stressfysiologi med Coaching och KBT som bas för beteendeförändring kom insikter och självmedvetenhet.
Med det bakom mig och nu efter 15 år i yrket att arbeta med människor och organisationer i förändring så vet jag att jag är långt ifrån ensam. Vi är många duktighets-prinsessor och prinsar därute.
När jag tittar i min coachingspegel är min lärdom att jag inte reflekterade över VARFÖR jag gjorde saker. Omedvetet drev jag saker jag varken hade fallenhet för eller ens lust till samtidigt som perfektionisten inte släppte taget. Fullständigt omedvetet gjorde jag allt för att inte framstå som operfekt.
Idag har jag viktiga styrdokument i livet som ni ser i bilden. Frihet och äventyr är något som jag värderar högt i livet. Inget beslut tas utan att filtreras genom dessa nyckelord. Jag har kvar min drivkraft och har döpt om orden “ge upp” till att “ombestämma mig”. Jag har mycket roligare och är trygg i otryggheten.
För mig framstår det alltmer obegripligt att organisationer avstår att ha en pågående coachingprocess igång där medarbetare och ledare individuellt och i grupp övar sig i att reflektera inåt om sina värderingar, behov, ansvar och drömmar kopplat till uppdrag och resultat. Då tar vi människor oss själva och sitt uppdrag på allvar på ett sätt som märks i engagemang och resultat, även för organisationen. Motsatsen kostar pengar.
Vill du läsa om fler misstag så gå in på vår blogg. Där hittar du fler misstag.