När hon fick ett ekollon i huvudet så drog hon genast den förhastade slutsatsen att himlen höll på att rämna. Hon började omedelbart att varna alla hon mötte. Det här är ett exempel på katastroftänkande. Tanken tar ett jättesprång och tror genast det värsta. Det här är ett tänkande som är lätt att hamna i. Vi har alla erfarenhet av hur hjärnan ibland rent automatiskt tänker pessimistiskt snarare än optimistiskt. Det är inte svårt att bli skräckslagen och “tappa huvudet” om man tror att man står inför en kommande katastrof.
Du får ett brev från Skatteverket. Tänker du då?; Yes, de vill skicka pengar till mig. Ja, det kan vara så men jag tänker mer; Åh, vad har jag nu gjort för fel? Har jag glömt att betala någonting? Jag kommer ihåg när jag var anställd och min chef sa; “Kom in till mig sen”. För en nanosekund for det genom huvudet; “Vad har jag nu gjort för fel”?
Graden av HönaPöna syndrom hos oss präglas av både uppväxt, genetik och de människor vi har omkring oss. Jag var äpplet som inte hade fallit så långt från trädet, nämligen min mamma.
Jag har med åren lärt mig att hantera fenomenet Hönapöna, också på grund av min mamma. Under 14 år var hon sjuk och hennes liv blev begränsat. Hon var en glad och rolig person men tänkte alldeles för mycket på allt hemskt som skulle kunna hända. Kanske var det ett resultat av att livet blev begränsat för henne så fantasin tog henne ut på äventyr istället. Det gällde att försöka avvärja katastroferna.
Jag lärde mig till slut att alltid fråga; ”Vet du det eller tror du det”? En metod som varit en bra motvikt till de påståendena min hjärna automatiskt format i vissa situationer. När någon inte kommer vid avtalad tid är det lätt att hjärnan skenar. Har det hänt något?
I vår tid med nyheter i realtid från många kanaler så är det en användbar metod. Är det något du vet? Är det något du tror ? Eller allra värst; Är det något som någon annan tror?
Är hönapöna även din tankefälla eller vilken trillar du dit på? Testa dig i “De 10 dummaste misstagen klyftiga personer gör” på www.ledamedvetet.se. Kanske du genom igenkänning får dig ett gott skratt och lite att hantera.
Av: Margareth Söderlind