Vem mer än vi blir GLADA när Duplantis, Kendricks och Lisek firar sina respektive segrar ihop. Vi är inte särskilt intresserade av stavhopp men desto mer intresserade av den sunda konkurrens idrottspersoner verkar ha. De utmanar varandra till att hoppa ännu högre och efteråt delar de äkta glädje.
Vi tror på att veta sina styrkor, svagheter & inre värderingar för att bättre förstå hur vi människor gör för att hjälpa eller stjälpa oss själva och andra samt de samarbeten vi medverkar i. Vi behöver nyfikenhet och mod att testa nya saker lustfyllt trots osäkerheten som är en given del av förändringar och utmaningar.
I en otrygg värld där vi människor gör allt för att inte avslöjas som otillräckliga är det svårt att våga vilja växa för att hoppa ännu högre. Bristen på tillit och självempati tvingar oss att konstant upprätthålla en fasad. Det lämnar oss orkeslösa och med små ambitioner vilket leder till att vi inte lever ut vår sanna potential. Det syns Ibland på arbetsplatser som oengagemang, samarbetsproblem och ohälsa.
David Rock, grundare av neuroleadership och författare till boken ”Hjärnan på jobbet” handlar om hjärnans 5 grundbehov – status, förutsägbarhet, självständighet, relationer och rättvisa och vad som händer vid överträdelser av dessa. Då tolkar vår hjärna det som en överlevnadsfråga och vi förlorar vår superkraft att kunna vara en helt OK engagerad, social och empatisk medmänniska/förälder /chef/kollega och blir en grottmänniska som kämpar, flyr eller spelar död. Hotad status och upplevd orättvisa är mycket vanliga orsaker till samarbetsproblem. Det känns som att Duplantis, Kendricks och Lisek har full koll!
Har du koll på dina styrkor och hinder för att prestationsmedvetet utmana utan att hota och för att fira framgångar med andra?
Om inte, finns det ett enkelt sätt att börja genom att göra testet “10 dummaste misstagen klyftiga personer gör” i vårt utvecklingsrum. Där blir det tydligt vad du kan börja ta hand om så att du inte fastnar i automatiska mönster som står i vägen för dina drömmar som kräver utmaningar och för delad glädje. Vi gör det alla eftersom vår hjärna alltid väljer den enkla vägen.