PROKRASTINERING. Snyggt men krångligt ord. Jag är en prokrastinerare. Jag skjuter upp allt som går att skjuta upp och jag gör det under flaggen att resultatet ännu inte är bra nog. Att koppla mitt beteende att skjuta upp saker med kvalité och resultat är smart. Jag kommer liksom undan enklare. Lite mindre smickrande är det att erkänna att jag går på vad min inre kritiker berättar för mig. “Vem tror du att du är?”, “Det klarar inte du!” “Det är inte bra nog!”
Inre kritiker har en tendens att vara rätt taskig men kan likväl gömma en förförare. “Det är du värd!”, “Det har du förtjänat!” kan den ibland säga till mig då jag försöker skjuta upp en uppgift som jag egentligen vet är viktig för att jag ska nå dit jag så gärna vill. Oavsett om jag är förförd eller mobbad av min inre kritiker och skjuter upp saker blir jag inte nöjd. Det känns som om jag försvinner.
Mitt viktigaste verktyg för att inte falla tillbaka i den uber-prokrastinerare jag är och så lätt kan falla tillbaka i är att varje dag se till att motverka osund stress. Det gäller både den stress som syns utanpå när jag gör väldigt många saker samtidigt såväl som den inre stress som kan pågå inombords i form av tankar och okontrollerade känslor. En av mina metoder är att varje dag innehåller stunder av andningsövningar, fysiska stretchövningar och meditationer. Det funkar för mig.
Numera upptäcker jag själv när fällan är på väg att slå igen och jag blir en SUPERDOER som försöker fånga alla bollar som kommer. Tidigare fick jag ta hjälp av nätverket runt mig som kunde upptäcka det och då påminna mig. Övning ger dock färdighet och numera klarar jag av det själv för det mesta. Dessutom är jag numera snällare mot mig själv vilket visar sig i att de gånger jag hänfaller åt prokrastinering så kan jag med ett inre leende leda mig tillbaka till det jag vet på längre sikt gör mig och målet gott utan att se det som ett misstag. Hela livet är ett lärande. Varje dag!
Vill du läsa om fler misstag så gå in på vår blogg. Där hittar du fler misstag.